Unga ledare behöver nätverk

Det finns en sådan kraft när människor möts i syfte att utbyta tankar och idéer om sin vardag. I detta fallet möts unga VD'ar för att diskutera ämnen de själva valt ut som viktiga. Det handlar om organisation, kommunikation, VD-rollen/styrelsearbete, bygga team, personalhantering och inte minst balans mellan arbete och fritid. Hälsoperspektivet och hur man hanterar ensamheten som chef är föremål för många intressanta diskussioner. 

Den stora utvecklingen de senaste åren är att de mjuka värden är ok att diskutera. Ingen är mer än människa och det är ok att känna. En väldigt riktig utveckling. Vi går mot äkta vara och att var och en tillåts vara sanna mot sig själva. Det är kärlek till livet. Och det är kärlek till ledarskapet.

När man möter dessa fantastiska unga ledare som vill så mycket, som har så stort engagemang och som dessutom vågar blotta sina funderingar och begränsningar - då blir man varm. De kommer att gå långt och de kommer att växa. Inte minst som individer. Per automatik kommer de då också att bli bra ledare som skapar effektiva team där TILLSAMMANS blir ledordet. Resultatet på sista raden blir en bieffekt, men troligtvis större.

Är vi bra på att vara människor, även i vår ledarroll?

Vad är det värsta som kan hända om vi släpper sargen och blir mer sanna mot oss själva?

Jag vill gärna ha dina erfarenheter och tankar kring detta!