Var på företagskonferens häri veckan. Företagets VD uttryckte sin homofobi i väldigt detaljerade former inför sin publik. Vi satt och funderade på vilken värderingsgrund det ledarskapet egentligen har. Vi kom fram till att VD'n snarare exponerade sin egen rädsla.
Sitter nu på seminarium som diskuterar homosexualitet och arbetsmarknad. Helt klart finns det intressanta forskningsresultat i frågan om sexualitet som diskrimineringsgrund. Homosexuella män tjänar till exempelvis 12% lägre än heterosexuella män, motsvarande siffra för kvinnor är att en homosexuell kvinna tjänar 4 % bättre. Forskningen visar att detta bor på attitydskillnader. Fler ogillar homomän än kvinnor. Arbetsgivare anser enligt annan forskning att det är ok att diskriminera på grund av annorlunda beteende, inte läggningen i sig själv.
Konsekvenserna är bland annat att män inte har samma karriärmöjligheter som andra män, det omvända gäller för kvinnor. Oavsett kön så skall man inte ens i sitt CV ange att man jobbar i frivilligorganisationer med homosexuell inriktning, det är bevisat ett skäl för diskriminering. Är du man och söker jobb inom försäljning, lärarkåren, industri- eller byggsektorn är stastiken särskilt besvärande.
Diskrimineringen sker i betydligt större utsträckning bland privata arbetsgivare.
Om vi utgår från att detta orsakas av rädsla.
- Vad kostar denna rädsla företagen i ratad kompetens och missade möjligheter?
- Finns det skäl att tro att detta kommer att förändras i en nära framtid?
- Vad kan vi göra för att minska rädslan?