Lyssnar till professor i praktisk filosofi Per Bauhn (Linneuniversitetet) kring hur vi skall förhålla oss till religiösa fundamentalisters övertygelse, kulturella identiteters skyddande och den mänskliga rätten till frihet. Vart går gränsen mellan egenupplevd kränkning, åsiktsfrihet och den makt som det innebär att gömma sig bakom kultur, historia och religion? Att förbjuda slöja bland anställda leder till att religiöst övertygade känner sig kränkta - detta kan inte förbjudas med respekt för individen. Unga snygga fotomodeller används i reklam vilket leder till att överviktiga känner sig kränkta. Ingen lag skyddar denna form kränkning. Var går gränsen för våra medborgerliga rättigheter? Har arbetsgivaren rätt att åberopa sin frihet, att själv bestämma vad som gäller i sin verksamhet? Spännande resonemang viktiga att belysa och få upp på bordet. Hur tänker du kring detta? Finns det något rätt eller fel?
